När jag tänker tillbaka på mitt liv så ser jag både glädje och smärta.

Jag är övertygad om att alla människor har en egen berättelse om livet.

Sitt eget Sommar-program! Sitt eget öde, sin egen väg att gå.

 

Var vi än är födda på jorden har vi en berättelse. Ibland korsas våra

historier, ibland går de isär. Men om vi vågar lyssna mer än vi pratar,

så märker vi att andras historier inte skiljer sig så mycket från vår egen.

 

De flesta har upplevt smärta och sorg. Många har haft ett helvete på

jorden. En del glömmer aldrig!  Andra inser att vi blir

vuxna och får släppa det som varit och gå framåt. Vi kan inte ändra

det förflutna. Allt vi kan göra är att lära oss av det.

 

I mitt eget liv ser jag smärta och tidig insikt. Jag hade koll på de vuxna

av olika anledningar. Jag blev en iakttagare. Så har jag nog fortsatt att vara.

Jag har sällan eller aldrig sagt mig själv först. Men då och då har jag tyckt

synd om mig själv. för inte så länge sen insåg jag att jag under en lång tid

sett mig som ett offer. Med ålder och sk. livserfarenhet är det något jag inte

längre kommer att vara.

 

Ett offer är sårbart. Ett offer är det synd om. Ett offer är en unik person som

varit med om något mycket speciellt jobbigt. Med ålder och smärta inser jag

att inget är så speciellt att man kan kalla sig offer. Vi är många som delar på

smärtan i livet. Jag hoppas oxå att vi är många som delar den smärtan och

vänder den till något positivt.

 

När jag var 8 år förlorade jag en kusin under dramatiska omständigheter.

Min mamma pratade över mitt huvud och sa att jag var för liten att förstå.

Jag fick inte vara med på begravningen för alla skulle vara så ledsna.

 

Vad jag lärde av det var, att sorg och smärta är en del av livet. Det är inte

farligt att visa känslor. Jag förlorade sedan farfar, farmor, morfar, pappa,

farbror, mamma, mostrar, vänner, make och en son. Kanske har jag varit

på mer begravningar än de flesta är under en livstid. Men hur det än är

med det, har jag lärt mig att förluster är en del av livet.

 

Mina barn har varit på en mängd begravningar. Emma första gången vid

3 månaders ålder! Ja, hon var förstås för liten för att minnas. Men! barn

har oxå en sorg. Hur små de än är och hur lite de än minns senare i livet

har de oxå haft en relation till personen som gått bort. DET! får vi inte glömma!!

 

Den största smärta jag haft är förlusten av min son. Inget är värre än det.

Inget är starkare än det. Inget är smärtsammare än det. Men livet är ingen

tävling, där den som haft det jävligast vinner.

 

Därför, troligen därför. Smärtar det mig så oerhört att läsa om hat mot andra

människor. Det smärtar mig att läsa och ta till mig av berättelser där ekonomi

är viktigare än livet. Där hatet gror och rasismen flödar. Om folk i allmänhet

förstod hur kort livet är och kan vara, så skulle kärleken flöda mera.

 

Då skulle förståelse och empati flöda över i världen. Ensamhet skulle vara

ett minne blott. Människor skulle förenas i kärlek, musik, sång och glädje.

Men kanske är det en utopi. Kanske hör det himlen till. För jag tror att där

finns det varken hat eller lever eller förakt eller pengar.

 

Men! jag är inte färdig att ta reda på det ännu. För just nu lever jag. Lever vi!

Låt oss följa kärlek, humanism och solidaritet. Låt oss tycka mindre synd

om oss själva och bara följa den väg som livet har åt oss. Där! Imorgon.

 

Kanske är det då allt händer som förändrar oss. Kanske är det nästa dag

som lär oss om klokheten och insikten och allt det som gör livet värt att leva.

 

För vi är mitt i livet. Vi är här nu. Låt inget förgöra det. Årstider kommer och

går. Dagar läggs till månader till år. Ta till dig av kunskapen idag. Kunskap är

inte tungt att bära, sa min mor <3 . Med kunskap kommer insikt, kommer

förståelse och empati.

 

Civilkurage. Något många glömt hur det stavas och innebörden av. Det är

imorgon en ny dag. en ny dag, ett oskrivet ark. Ett ark att fylla med det som

är viktigast för dig och för mänskligheten. Kärlek, fred, försoning, förlåtelse,

insikt, glädje, hopp. Vad som helst som gör din resa viktig. Men glöm inte,

att utan varandra och utan kärlek är vi, ingenting! <3

 

Massa Många Kramar// AnnBritt