För några dagar sen sa jag till min dotter:

-Visst är vi märkliga vi människor. sitter framför en skärm och försöker

få kokosbollar i ett godisspel, så vi kan gå vidare till nästa nivå!

-Jag hade en mamma som engegerade sig för kvinnors rättigheter

och för barnen och jag gör ingenting...

 

-Men då kan du ju själv gå ner till torget och demonstrera, får jag till svar.

Ja, kanske borde man göra något istället för att sitta hemma och irritera

sig på de orättvisor som ständigt finns i samhället.

 

Jag tänker på kokosbollarna och de som vägrar kalla det något annat än negerboll.

Att en liten kaka som förgyller kaffestunden eller fikat kan vara så laddad.

Om man ser historiskt så kämpade de svarta från förtryck och slaveri.

Man tror ju att vi 2014 ska ha kommit lite längre och blivit lite klokare

än på den tiden då vi kallade svarta för negrer, vilket det iof betyder,

men det är oxå förknippat med så mycket hat och förakt.

 

Jag undrar var rädslan kommer ifrån. Rädslan att se framåt och släppa

taget och tänka nytt och gå vidare. Jag tänker på den äldre kvinnan i köket

där jag jobbade för länge sen, som sa till mig att jag inte kunde hacka

grönsakerna som jag gjorde. Hon hade minsann hackat grönsaker i 30 år

och visste hur det skulle göras. Som om hon hade ett patent på hackade

grönsaker och var rädd att bli av med det.

 

Eller den, oxå äldre kvinna, som sa till min kollega i ett annat kök, att sådär

kan du ju inte lägga korven på brödet. Kollegan kände irritationen i kroppen och

säger att korven är ju för h.....e rund.

 

Saker som ska vara som de alltid varit. Vi lever ju inte i det förflutna, men vi bör

lära oss av det. Vi lever i framtiden, i nuet, idag. Samtidigt går utvecklingen

så snabbt att man inte hänger med. Då kanske det kan kännas tryggt att hålla

fast vid det invanda, det kända, det man är van vid. Som att lära ut hur man

hackat grönsaker i 30 år eller hur korven ska ligga på brödskivan.

 

Och vad skulle hända om vi utrotade ordet negerboll och istället bara kallade

det chokladboll eller kokosboll. Skulle de utomeuropeiska ta över vårt land?

Kanske förtrycka oss, vita, kloka, som alltid trott att vi är lite förmer än andra?

Är det rädslan att världsordningen skulle bli omvänd? Att jag och min familj

ska utsättas för hot och hat, förnedring och förtryck?

 

Jag inser att det inte går att få svar på allt man undrar över. Så istället fortsätter

jag min jakt på kokosbollar och inplastade karameller i Candy Crush och låtsas

att det är det viktigaste jag har att tillföra mig själv och världen.

 

Massa Många Kramar// AnnBritt