Tjejhelg, magsjuka och prins

I fredags skulle 4 förväntansfulla tjejer åka till Göteborg över helgen.
Vi skulle bo i en lägenhet vid Linnégatan, gå pubrunda, käka frukost
på NK, shoppa, möta de 2 andra och avsluta lördagen med mat och
underhållning på Okleys. Jag hade köpt en flaska bubbel för det är
15! år sen i år som vi slutade på Kunskapslyftet och började med
våra tjejmiddagar. I 2 år har vi sparat för denna weekend och vi såg
alla fram emot det.
 
Vädret var på topp när vi väntade på tåget hemma i Stenungsund.
Pga köerna kl 4 fick en av oss ta en senare buss, jag väntade på
henne i stan, medan de 2 andra gick för att hämta nyckeln.
Med väskor på hjul och massa annan packning kom vi inte in i på
gården, men fick koden ropad till oss från några som satt och njöt
av solen på sin balkong. Nyckeln passade inte i lägenhetsdörren
heller, så det blev samtal och fick veta att vi var på fel adress...
Bara att kånka vidare och nu gick det bättre.
 
Fast vi hade ju glömt ta med toapapper, så det fick lösas snabbt
och lätt. Vi fixade till oss och skulle gå till en pub för att äta lite.
men nu var det ju bästa vårväderskvällen, lönehelg och hela Göteborg
som tänkt samma tanke. Vi fick så småningom plats på en ute-
servering med filtar och där beställdes god mat. Fast efter en liten
stund är det en som mår dåligt. Hon har knappt ätit på hela dagen
så vi tror det är därför. Hon lämnar maten och så ska vi vidare till
en annan pub inne vid Korsvägen. Men den spårvagnen vi ska ta
kör till Botaniska och säger att det är ändhållplatsen!? Vi går av
och får ta en annan vagn till rätt ställe. Hmm, allt verkar gå fel,
men vi har ju kul som vanligt, skrattar och pratar.
 
När vi kommer tillbaks för att sova så är det en som springer upp
för att spy... 8P Jaha, det är bara att gilla läget. 4 pers, ett rum,
en toa. På morgonen ringer vi de 2 som ska joina, dom väljer att
åka ner, men vi ska ses i stan och inga kramar och ingen utgång
på kvällen. Vi drar ut i solen, spanar i Hagas mysiga affärer, en
ligger kvar och sover mellan toabesöken och sen drar vi till Centrum.
 
Shoppar, letar plats på uteserveringar, men det är ju fullt överallt.
Alla vill sitta och njuta av solen och vi hamnar på Hard Rock Cafe.
Supertrevlig personal och ett berg av god mat och så säger någon
att där kom prinsen! Vi tittar oss omkring och ser en CarlPhilip
lookalike. Men kan det vara en kopia? Kan man vara så lik honom?
Nej! 2 bord bort i hörnet sitter en kunglighet och ska äta hamburgare
och vi blir nog lite starstrucked allihop =D Snygg är han, IRL, prinsen!
 
Så ringer den magsjuka och hon mår bra, och har ätit och rökat och
är på väg till oss. Vi köper en kaffe och sätter oss vid vattnet och solar
och fortsätter njuta av dagen. Det blir en öl oxå, på Dubliners, innan
3 stycken åker hemåt och vi 3 som är kvar åker och vilar en stund.
 
Sen går vi till puben där vi skulle ätit på fredagen och det är inte lika
fullt idag. Där blir vi kvar till natten blivit sommartid och säkert en halv-
timme till. Ibland är det bara så himla trevlligt att gå ut! :)
 
Kan ju tillägga att att läsglasögonen har lånats och skickats runt,
bland oss halvblinda, när vi läst menyer, prislappar och sms =)
Och jag som sover så dåligt hemma har sovit som en stock.
Av någon märklig anledning har inte de andra det.... Det var något
om ljud som kom från mig... Jag vet inte, jag har då inget hört ;)
 
Det är ingen av oss andra som blir sjuka som tur är. Och även om
allt inte alltid blir som man tänkt sig, så kan det bli förbaskat bra
ändå, när man är med vänner man känt i 15 år. Som ett långt
äktenskap, där kärleken är stor och man accepterar varandras
samtliga sidor. Och bubblet? Det spar jag till nästa tjejmiddag,
För nu tar vi nya steg mot de nästa 15 åren. Love U Girls <3
 
Massa Många Kramar// AnnBritt
 
 
1 merhy lundell:

skriven

Låter som en toppenhelg...

Svar: Det var det verkligen. Trots att det inte blev som det var tänkt.. :)
AnnBritt Lundh

2 Anna:

skriven

Sååå himla mysigt!! Trots att det blev som det blev. Längtar tills nästa gång!!! Kram

Svar: Verkligen! Jag längtar med :) Kram
AnnBritt Lundh

Kommentera här: